Det är skönt att veta att du inte lider. Det är bara vi här hemma som lider, för du ska veta att vi saknar dig så oändligt mycket! Det är så tomt. Alla dom små ljuden man har tagit förgivet under dom här 7 åren är bara borta. Under en dag, en timme, en minut, en sekund.. det bara försvann. Den varma kroppen som log previd mig när jag skulle sova, den mjuka pälsen som jag klappade. Din skäll när det ringde på dörren eller hur du bet sönder posten så fort brevbäraren kom med den. Alla galva bus vi haft när vi sprang och jagade bollen tillsammans eller när du bet i tröj-ärmen. Det är så sjukt att det är borta, att du är borta. Det känns inte alls som det var länge sen som vi åkte upp till norrland och hämtade dig, ändå känns det som vi har haft dig en evighet. Du var min bebis ju! Jag älskade dig! Jag vill så gärna gärna att du ska komma tillbaka. Vissa dagar känns det bättre, känns som jag accepterar att du är borta. Andra dagar är det värre, som att jag sitter och bara hoppas på att du ska komma tillbaka men när det tillslut slår mig igen att det aldrig kommer hända gör det lika ont igen. Jag kan vara glad ett tag sedan kvävs man igen. Men kvävs med att vetskapen kommer tillbaka att du inte finns längre och att du aldrig någonsinn kommer tillbaka. Åh det gör så ont! Det finns knappt ord som kan förklara hur det kändes när jag kom hem från spanien och fick veta vad som hänt. Man känner sig så tom och maktlös. Kan inte ändra saken, måste acceptera. Men jag vill inte det! Jag vill bara bara ha dig! Du får inte värd det.
Men jag är så tacksam och så glad att vi fick ha just dig i 7 år. Att det var just du som bodde inne i den där lilla valpen vi hämtade hem från norrland som vi sakta men säkert lärde känna. Älskade älskade, jag vet att du har det bra nu. Nu kan du äta så mycket man du orkar och dricka hur mkt vatten som du vill. Och det godaste maten och det friskaste vattnet. Du kan leka med hundar av alla sorter och jaga alla katter som finns där. Jag vet att du älskar att jaga dom. Där finns ingen rädsla eller hunger eller obehag! Nu kommer du aldrig vara ensam mera, och aldrig vara rädd för bilar som kommer för fort och inte stannar för en aldeless underbar liten hund, en bästa vän, en familjemedlem. Du som höll mig varm om natten och pussade bort mina tårar när dom kom. Du som alltid höll hemligheter och lyssnade med dina stora öron uppspärrade. Tårarna kommer när jag skriver. För ni som hade hundarna som jagade bort min hund så bara en hund som blev bortjagad och du som körde över min hund såg bara en hund som blev överkörd. Men för oss var det någonting mycket mycket mycket mera! Det var en del av mitt hjärta, min familj och mitt liv. Jag älskar dig så mycket Smilla! Om jag kunde göra någon för att få din tillbaka skulle det inte finnas det minsta tvivel. Jag älskar dig så mycket min lilla Smilla!